Lillflickan blir 30-1 år!

Då var kl 22.10 och jag påbörjar nu ännu ett år i livet, 30-1 år. Det är många som har frågat om jag börjar känna av någon trettioårskris men jag har faktiskt inga problem alls med att bli äldre, i alla fall inte ännu. Min tanke är väl att det skulle bli så tråkigt att stanna kvar i samma ålder för man mognar ju faktiskt med åren (även om jag har en hel del barnasinne kvar). När jag var 18 kunde jag inte förstå varför man skulle ha 23års gräns på krogen, jag var minsann lika mogen som dem. Nu är jag en av dem som letar bland annonserna i Extra (gratis veckotidning här uppe i norr) efter en nattklubb med 23+... för visst är det lite skillnad i mognad även om man inte kan dra alla över en och samma kam. En krog med 18+ är ofta mer stojig, lite som en högljud myrstack. Alla springer omkring och röstlägena är på tok för höga, det är nästan som på förskolan.

Annars är jag ingen storfirare av födelsedagar, jag tycker det räcker bra med en rosa prinsesstårta, fika med familjen och någon present. Sen är det alltid kul med gratulationer. Jo, jag brukar även ha en till önskning och det är tacos till middag. Ser man på allt detta är jag ganska nöjd över min födelsedag då det enda som fattades var min bror som är i Umeå hos tjejen och farmor som inte kände sig nog kry för att komma och fika. Men bror säger att han kommer hem imorgon så jag får väl spara en bit tårta till han med för den var himla god. För att få plats med lite mer tårta tog jag mig även en kvällspromenad i det varma vädret. Underbart avslut på kvällen före tv-apparaten tog över.

Min ena fina yllesocka är färdigstickad. Yllesockar äger!

Fröken Anna-Karin om jag får be

ÄNTLIGEN *i sann Gert Fylking -anda*

Efter en väldigt kall dag på jobbet (ungarnas röda kinder fick vita fläckar och tårarna spred sig som pesten när fötter och händer började göra ont) kom det något speciellt i brevlådan som jag har väntat på väldigt länge. MITT EXAMENSBEVIS! Jag har alltså nu ett bevis på att jag har en lärarexamen *ger sig själv en stor applåd*. Som jag har fått bråka för att få detta bevis. Det blev många telefonsamtal och till och med tårarna var nära att falla där ett tag. Den tog ju ändringen av efternamnet sin tid med. Men nu är beviset här.. bara så ni vet!!



//Fröken Anna-Karin Westerstrand

Förklaringen ..den långa versionen.

Alla har vi ett ego (jaget)och det tycker jag att man ska ta hand om på ett eller annat vis. Hur ska annars Detets behov uppfyllas? ..alltså nej, nu är det nog med att försöka lära sig psykologi. Mitt ego för mig är att göra något för sin egen skull och ingen annans. Detta har yttrar sig lite olika för mig men på senare tid har det inneburit att slösa pengar på produkter jag kanske möjligen skulle kunna vara utan.. kanske.. eller.. ehum. På senaste har jag haft nippran på mössor, sjalar, saker från roligaprylar.se och väskor (speciellt DaKine). Nu har jag även börjat titta på skor (JA, jag blir lite rädd för mig själv).

Nu kommer mitt försvarstal: Jag är verkligen jättenöjd med det jag köpt och ja jag mår bra verkligen bra …..så länge jag ser produkten och inte pengarna som försvinner. Har jag ett anlag för att bli S H O P A H O L I C? Det är inte så att det här handlar om några stora summor men när man varit sjukskriven i 8 månader, inte hittat ett fast "riktigt" jobb än och står utan någon form av ersättning om jag blir helt utan jobb så spelar småsummorna helt plötsligt roll. Socialen går jag bara inte till!

Mitt nya projekt har därför blivit att hitta andra sätt att ta hand om mitt ego. Det första är att ta sig tid och börja träna ingen för man mår jävligt bra när man kommer där ifrån även om man är sjukligt trött som mig. Försöker mig nu på Chi San (för tröttheten) men det smakar ju hemskare än flytande penicillin. Det andra är denna blogg. Ibland har man man ett behov att spy ut lite åsikter och tankar till alla er andra, oavsett om ni vill höra det eller inte. Jag mår helt enkelt lite bättre när jag fått "skriva av mig" och dagbok med penna är inte lika uppfyllande längre. Det är dessutom jobbigt att hålla i en penna i onödan när det finns en dator.

Så nu vet ni den LÅNGA förklaringen till varför jag gjorde en blogg om nu någon skulle råka hitta hit och dessutom läsa. Ha det så bra ute i vinterkylan!

//Anna-Karin