onsdag 3 november 2010

Teddybjörnen...


..inte Fredriksson i alla fall men någon namn har den inte hunnit få.

Jag har inte fått något jobb på hela 3 dagar nu så har haft en hel del tid över trots min enorma trötthet som gör att jag helst sover. Känner mig mycket friskare i alla fall så börjat promenera nu. Detta täcker ju inte upp alla timmar jag är vaken så jag tog fram viknålen i tisdags när jag såg att jag hade fått en virk-beskrivning av Josie på en kärleksbjörn. Tackar så mycket Josie!

När jag hade hunnit med ett huvud och början på kroppen kände jag att högerhanden kändes konstig. Med mitt hårda grepp om virknålen och mina lösa leder är det inte direkt ovanligt att jag får ont i leder men ena fingret kändes som om det hade domnat bort. Det var då jag såg att min ena led var väldigt röd precis där virknålen legat emot (se bild nedan för att fatta) ....avslutade virkningen för kvällen. På morgonen var halva fingret fortfarande avdomnat så jag fortsatte virka men utan fingret då. Resultatet blev en jättesöt björn som min far tyckte såg ut som Mr. Bean's Teddy (den var då fortfarande utan ögon).

Nu har det gått ca 30h sedan fingret domnade bort och det känns precis lika dant fortfarande men Teddybjörnen har nu fått nos och ögon. Har även ont i lite andra leder så ska försöka låta bli mer virkning denna vecka.

måndag 1 november 2010

Vardagspresenter och det här med Fröken


Jag måste bara börja med att säga... Det är så trevligt när man får presenter fast man inte fyller år eller något annat märkvärdigt hänt en själv. Var och hämtade min mor idag på Kallax då hon varit och hälsat på moster i 4 dagar och hunnit gå på affärer i Uppsala. Mamma kan självklart inte hålla sig med att vänta till jul när hon hittat något så fick ett jättefint armband från Indiska. Blir det utgång/fest till helgen ska jag nog försöka smycka min handled med just denna.

”Fröken Anna-Karin” lär i alla fall få ha en lugn vecka. Det är Höstlov i hela landen så skulle jag få något jobb blir det bara fritids eller förskola och det är skönt med tanke på min förra arbetsvecka. Fick ett vikariat på en högstadieskola i stan (vilket i och för sig var kul då jag mest fått vara på mellanstadiet den senaste tiden) och det innebar att på 2 dagar skulle vikariera för 5 olika lärare. Nästan bara nya klasser hela tiden, nya ämnen som skulle läsas in och nya elever som ska testa gränser. Det ar förskräckligt både för huvudet och öronen. Jag är övertygad om att vi kommer få en döv generation om detta surr å brist på respekt för varandra fortsätter. Mina öron ville skrika och lägga av på fredagen och öron vänjer sig inte vid ljud, de går sönder! Det är svårt som vikarie att göra något åt det då man oftast bara är i en klass någon timme, någon dag men jag blir bara så trött. Funderar ofta på att ta med mig öronproppar.

Vill man förstöra för sig själv och sin framtid är det tragiskt men det är mer TRAGISKT när man även förstör för alla andra och deras framtid

..undrar om jag får något jobb imorgon