Lite Jul i väntans tider

Ja jag har fortfarande ganska ont i mina leder i händerna men då jag i tre hela dagar fått leka Sy-slöjdlärare kunde jag inte hålla mig. Hittade ett så sött glittrigt rött garn så jag passade på att göra en liten Julig Maskot så här i väntan på Julen. En liten bjällra blev det med.

Måste säga att det var ganska roligt vara Sy-slöjdlärare även om det blev stökigt och rörigt då och då. Det mesta kunde jag hjälpa till med men det var svårt veta hur de skulle gå tillväga när det handlade om kläder för ingen hade någon typ av instruktionspapper. Jag kan ju säga att jag fick använda sprätt-kniven en hel del!

Vardagspresenter och det här med Fröken

Jag måste bara börja med att säga... Det är så trevligt när man får presenter fast man inte fyller år eller något annat märkvärdigt hänt en själv. Var och hämtade min mor idag på Kallax då hon varit och hälsat på moster i 4 dagar och hunnit gå på affärer i Uppsala. Mamma kan självklart inte hålla sig med att vänta till jul när hon hittat något så fick ett jättefint armband från Indiska. Blir det utgång/fest till helgen ska jag nog försöka smycka min handled med just denna.

”Fröken Anna-Karin” lär i alla fall få ha en lugn vecka. Det är Höstlov i hela landen så skulle jag få något jobb blir det bara fritids eller förskola och det är skönt med tanke på min förra arbetsvecka. Fick ett vikariat på en högstadieskola i stan (vilket i och för sig var kul då jag mest fått vara på mellanstadiet den senaste tiden) och det innebar att på 2 dagar skulle vikariera för 5 olika lärare. Nästan bara nya klasser hela tiden, nya ämnen som skulle läsas in och nya elever som ska testa gränser. Det ar förskräckligt både för huvudet och öronen. Jag är övertygad om att vi kommer få en döv generation om detta surr å brist på respekt för varandra fortsätter. Mina öron ville skrika och lägga av på fredagen och öron vänjer sig inte vid ljud, de går sönder! Det är svårt som vikarie att göra något åt det då man oftast bara är i en klass någon timme, någon dag men jag blir bara så trött. Funderar ofta på att ta med mig öronproppar.

Vill man förstöra för sig själv och sin framtid är det tragiskt men det är mer TRAGISKT när man även förstör för alla andra och deras framtid

..undrar om jag får något jobb imorgon

Lite sammanfattning....

Ja nu är det en vecka sedan jag tog mina lurviga och drog ner till Stockholm för att dansa som en galning till favoritmusiken. Det var helt otroligt kul och tur hade vi med Sundeck så det blev en hel del röd hud (som nu blivit brun). En sak hade jag dock velat ändra på, skippa den där jäkla stukningen av höger fot. Lördagskvällen spenderades därför mycket i sittande läge men det gick fint ändå. Morgongympan (05-08 cirkus) var speciellt kul då Deejays drog på ordentligt. Överraskades även med ett partysugrör från Rebecka som fick följa med runt hela kryssningen. Finns massor på Youtube för de som är nyfikna, Monday Bar Black & White Cruise 2010.

Efter kryssen hade vi gjort upp om MIrsCh-Fika i Stockholm så att jag hade något roligt att se fram emot innan tåget gick hem. Tyvärr tog någon mitt Visakort mellan hemköp och centralen så allt blev inte lika kul som jag hade tänkt mig men jag hann spärra det och inga pengar var borta. MIrsCh-Fikat blev jättelyckat med massor av snabba kolhydrater som folk tog med sig och en hel del övning för skrattmuskeln.

Nu är man tillbaka i vardagen (ja jag vet det är lördag nu) och sitter och funderar på om man ska ta sig ut och leka partypingla med sin lite trasiga fot. Skönt med helg men när man är rastvakt på jobbet får man i alla fall ibland ha en riktigt snygg väst.. taget i torsdags.

Fröken Anna-Karin om jag får be

ÄNTLIGEN *i sann Gert Fylking -anda*

Efter en väldigt kall dag på jobbet (ungarnas röda kinder fick vita fläckar och tårarna spred sig som pesten när fötter och händer började göra ont) kom det något speciellt i brevlådan som jag har väntat på väldigt länge. MITT EXAMENSBEVIS! Jag har alltså nu ett bevis på att jag har en lärarexamen *ger sig själv en stor applåd*. Som jag har fått bråka för att få detta bevis. Det blev många telefonsamtal och till och med tårarna var nära att falla där ett tag. Den tog ju ändringen av efternamnet sin tid med. Men nu är beviset här.. bara så ni vet!!



//Fröken Anna-Karin Westerstrand